Simone och Bosse flyttade in i ett jourhem sedan de hittats utomhus övergivna i en transportbur. Ingen visste var de kom ifrån eller hur länge de hade suttit instängda i buren utan mat eller vatten. Redan från början var de kontaktsökande, och nu när det känner sig trygga i sin nya miljö har de blivit supermysiga katter som fångar varenda chans att kela och bli klappade. Så fort en har slagit sig ner i soffan eller i sängen så är en av katterna där och spinner och vill bli klappad. Speciellt Simone tycker om att ligga nära nära hopkurad till en boll. De har både två en massa lek i kroppen och på nätterna snurrar de runt i lägenheten och lever loppan. Bosse förvånar mig ofta med sin uppfinningsförmåga att se potentiella ”byten” i allt runt omkring… En hårsnodd blir en mus, ett snöre en fågel och han kan hålla sig sysselsatt långa stunder helt uppe i sin lek.

Vi vill att de här katterna får flytta tillsammans och till ett hem där de ges möjlighet till utevistelse.

Herr Vinter är en katt som precis landat i ett jourhem i Göteborg. I åtta veckor har han stödmatats av en en vänlig själ vars oro för den lilla katten växte i takt med att temperaturen stadigt började sjunka. Hon upptäckte denna svartvita, ensamma vandrare då han försökte hitta mat i soporna i hennes bostadsområde. Kastrerad, med halsband och andra uppenbara tecken på att vara någons var han ändå helt uppenbart inte någons alls. Han var mager, hungrig och i desperat jakt på mat. Tillslut sökte han sig till sin räddares trappuppgång och därmed påbörjades jakten på hans riktiga hem. Hon ringde samtal till polisen och alla lokala djurhem, annonserade och affisherade, men inget napp eller hopp stod att finna någonstans. I åtta veckor matade hon honom, lät honom förstå att hon bara ville honom gott och sakta men säkert växte hans tillit och tilltro till henne och andra människor. Då han först dykt upp hade han ryggat undan för fötter och för hastiga rörelser, ett typiskt beteende hos katter som blivit bortskrämda och bortjagade, kanske i lägen då han sökt efter någonting att äta, men sökt sig till fel platser.

Nu är Herr Vinter en trygg och stabil katt som hamnat i ett jourhem där han åtnjuter möjligheten att gå in och ut som han vill, sällskapet av andra katter samt serverad mat. Här får han bo tills ett permanent hem är funnet och det gör både oss, hans upphittare och självaste Herr Vinter mycket lugna och trygga.

Ungefär samtidigt som Britney Spears kom till Sverige kom lilla Britney Kanin till oss på Tigerharen. När hennes matte ringde en djurklinik för att boka tid för avlivning såg Tigerharen till att hennes öde gjorde helt om. Britney, en helt frisk och pigg liten tvååring skulle avlivas på grund av att barnen i familjen växt upp och inte var intresserade av henne längre. Nu var det synd om Britney för att ingen tog hand om henne, umgicks med henne eller gav henne en meningsfull tillvaro. Ägarna ansåg att de således skulle ta sitt ansvar genom att avsluta hennes liv. Det var så de valde att ta ansvar, istället för att börja engagera sig i kanin de en gång skaffat. Enligt vår mening hade de, i och med det där ”skaffandet” själva tagit på sig ansvaret för att ge just den individen ett meningsfullt liv tills dess att detta liv avslutas av naturliga skäl. I våra ögon hade de ju makten, möjligheten och förmågan att göra tillvaron bra för Britney. Men de valde döden. Mitt förslag till ägarnas alternativa handlande är som följer:

1. De skulle skaffat en kompis av samma art till Britney. Kaniner är utpräglade flockdjur och ska inte leva ensamma.
2. De skulle gett Britney möjlighet att sysselsätta sig själv, i sällskap av sin nya vän. Det sker enklast genom att Britney får leva i en miljö som tillåter henne att utöva sina naturliga instinkter och behov, förslagsvis i ett stort hägn. Där kan hon och hennes kompis gräva, röra sig obehindrat och söka föda. Britney och hennes nya vän kan kommunicera och utöva sina sociala behov tillsammans med någon som pratar samma språk och kommunicerar med samma kroppsspråk.

Just nu bor Britney i ett hägn på Tigerharen tillsammans med några andra kaniner. Vi söker ett hem till henne där hon får leva utomhus tillsammans med andra kaniner. Har du som är intresserad av att ge Britney ett nytt hem inte någon annan kanin så kan hon självklart flytta tillsammans med någon/ några av sina nya kompisar som hon fått hos oss. Britney är en hermelinkanin vilket innebär att hon är en liten kanin och knäckande söt!

Tröjorna är i ekologisk bomull och har tryck på både framsidan och baksidan.

De finns i aqua-blå i S-XL i rak modell samt i S-M i insydd modell. I grön finns de i L-XL i insydd modell.

Du kan beställa en tröja till dig själv eller varför inte redan nu säkra julklapps-ämnet och köpa ett styck tröja att ge i paket till varenda en du känner! Om du har ett bra forum för att sälja våra tröjor kan du köpa in ett helt gäng och bli återförsäljare för oss.

Tröjorna kostar 200:- inklusive porto. I priset ingår att du kommer bli oerhört tjusig och att du hjälper till att fylla Tigerharens allt för ofta tomma spargris.

Maila andrea@tigerharen.org för att beställa tröjor, fråga om storlekar, etc.

Vi på Tigerharen tycker att kaniner är något av det mest bedårande som kan gräva i ens trädgård, skörda ens tagetes, skala barken av ens äppelträd samt skänka en de vackraste av real-life-vykortsmotiv i tid och otid.

Kaniner är ett mycket lättskött djur om man ger dem ett kungligt och rymligt hägn att tillbringa tillvaron i. Självklart ska de leva i flock och självklart ska de kunna gräva, röra sig över stora områden och vara så fria de kan under sin människas beskydd.

Tveka inte att höra av dig till oss för tips och råd om hur man bygger hägn, tar hand om en kaninflock eller för all del: om du är intresserad av att ta hand om kaniner från oss. Här kan du göra en intresseanmälan!

I vårt senaste nyhetsbrev har vi en gedigen genomgång av allt du behöver veta för att kunna ta hand om kaniner på ett djurrätts-orienterat vis. Beställ gärna ett exemplar av oss och du har det i brevlådan så snabbt som brevbäraren kan bära fram det! I väntan på det kan du läsa våra tips om att bygga kaninhägn.

Minken är en helt underbar katthane som lämnades in på en veterinärklinik efter att han rört sig mitt inne i centrala Tomelilla och sökt mat och husrum. Han är väldigt tam, social och kelig så vi tror att han eventuellt har en ägare som saknar honom. Vi har kontaktat polisen, den lokala tidningen och satt upp mängder av lappar för att om möjligt förena honom med sin ägare.

Om inte söker vi ett permanent hem till honom. Han är numera kastrerad, id-märkt och vaccinerad. Det var han inte då hann hittades. Vi kan inte nog med understryka vikten av att id-märka sina katter eftersom vi håller det för troligt att många hemlösa katter faktiskt har en ägare som saknar dom, men som de aldrig kommer återförenas med eftersom frånvaron av id-märkning gör det omöjligt att spåra denna ägare.

Minken är helgrå, otroligt vacker och tillgiven. Han är otroligt stabil, trygg och harmonisk. Han är lekfull och äventyrlig. I nuläget bor han i jourhem tillsammans med två marsvin som han gärna sover tillsammans med!

I sitt nya hem vill Minken kunna gå ut och han skulle inte tacka nej till sällskap av en eller flera katter.

I somras försvann den underbart gosiga och trevliga jourkatten Roller från mig. Han blev skrämd av en hund som var på besök och smet ut för att inte visa sig mer. Många gånger har jag undrat vad som hänt med honom, letat och frågat runt, men inte fått några svar.

Eftersom Roller var en katt som kom till oss efter att själv ha sökt sig till en gård där han dock inte kunde få stanna utan kom till oss på Tigerharen, så hade jag hopp om att han var en ”överlevare”, en världsvan kille som skulle klara av att hitta ett hem, en gård eller en familj. Jag slutade ju aldrig heller hoppas att han skulle komma tillbaka hit.

Den 9 december fick jag så ett samtal från en kvinna som frågade om jag saknade en röd katt. Kvinnan hade fått mitt nummer genom att söka efter mig på det id-nummer som katten hon nu funnit hade i örat. Jag beskrev Roller för henne och det var just honom hon hade framför sig!

Roller hade dykt upp i stallet där hon arbetar, ca 2 kilometer från min bostad, samma dag men inte kommit överens med de andra katterna i stallet. Därför hade hon tagit med sig en hungriga men omåttligt charmiga katten hem tillsvidare. När hon ringde förklarade jag att jag arbetade med omplaceringar och att katten hon nu hittat förvisso var både älskad och saknad, men av nöden tvunget inte behövde flytta hem till mig igen. Jag frågade försiktigt om hon kanske till och med skulle kunna tänka sig att ta hand om honom, och jo, det hade varit hennes tanke tills hon såg att han var id-märkt och förmodligen saknad av någon. Vi bestämde att vi båda skulle fundera på saken över helgen.

När jag ringde henne igen efter helgen berättade hon att Roller hunnit ta sig in i både henne och hennes sambos hjärtan. De hade haft en katt som gick bort i somras och i sorgen efter honom hade de bestämt att inte skaffa någon ny katt. Men Roller och hans fantastiska personlighet tog sig förbi det beslutet.

Vi pratade vidare en stund och när jag berättade att jag arbetade på en veterinärpraktik visade det sig att det var till oss hon vänt sig med sin förra katt. Jag kom genast ihåg vem han var, då han var en väldigt fin katt med oerhört omtänksamma och kärleksfulla ägare. Genast visste jag nu att Roller hade hittat sig det finaste katthem en kattherre på vift kan finna!

Vart Roller hållit hus, vad han ätit, levt av och ägnat sig åt under hösten och fram till dess att snön och snöstormen tillslut ledde honom till det där stallet, det vet ingen. Men att han hittat rätt och att han kommer få ett fantastiskt kattliv i sitt nya hem, det är ett som är säkert!

Nu bor han i en ny familj där han, bara via miljöombytet, förståelsen för hans behov och kunskapen om hundar, har gjort att han uppnått ett helt annat lugn, harmoni och trygghet. Han är en väldigt smart, nyfiken och alert hund. I sitt nya hem ser man det som en tillgång och ett sundhetstecken, inte som hans förra matte, som såg det som ett problem.

Vi önskar Ozzie all lycka till i sin nya familj!

Kön: hona
Ålder: okänt
Ras: dvärgvädur
Kontaktperson: Andrea, andrea@tigerharen.org, 0709 – 987457

Morgan

Kön: kastrerad hane
Ålder: okänt
Ras: dvärgvädur
Kontaktperson: Andrea, andrea@tigerharen.org, 0709 – 987457

Tegan och Morgan är två dvärgvädurskaniner som kom till oss via polisen. De var upphittade utomhus, omhändertogs och i väntan på att en ägare skulle höra av sig eller att de skulle gå att identifiera kaninerna eller spåra ägaren så bodde de hos polisens inhyrda pensionat. Ingen ägare stod att finna och polisens enda alternativ till lösning var då avlivning. Dock blev vi kontaktade om kaninernas öde och de skrevs över i vår ägo och bor nu i ett väldigt fint och kunnigt jourhem i väntan på permanenta hem.

Morgan och Tegan söker ett hem, tillsammans eller med annat kaninsällskap. Ett hem där de får gräs under tassarna och jord att gräva i! Burtillvaro och ett singelliv undanbedes å det bestämdaste.

Tegan var ganska bitchig i början och attackerade gärna händer som stacks fram mot henne. Nu har hon förvandlats till en gosbomb som slänger sig ner och vill bli klappad när man kommer med handen :) Morgan har varit väldigt förtjust i människor och umgänge från allra första dagen!

Rapport från jourhemmet 2/12-10:
Tegan och Morgan är så himla goa! De är precis som vädurskaniner ska vara,
nyfikna, påhittiga och mysiga med superlena pälsar och vakna ögon.
De har anpassat sig väl till inomhuslivet och fått äta upp sig lite. De
hade väldigt långa klor när de kom och var ganska reserverade för människor
och direkt rädda om man gick bakom dem tex. Nu är klorna klippta, jag kan
utan problem gå bakom dem när de är ute och GOSET är upptäckt :) De är
orädda tillsammans med människor de känner men kan vara lite mer försiktiga
om det kommer gäster och hälsar på. Vi tror att de är ca 1-2 år.

Morgan blev kastrerad bara några dagar efter att han kom och nu fyra veckor
senare får de äntligen umgås tillsammans vilket de gillar mycket! De
fungerar fint ihop men har inte flyttat ihop än, de är bara fria i
lägenheten tillsammans men det går strålande – de följer alltid varandra
hack i häl.
Morgan är annars en pigg, mycket vacker och snäll liten herre som gärna
slickar en länge länge när man har honom i knäet och myser. Dock tycker jag
att han förändrades lite till humöret när han blev kastrerad. Han tar inte
lika många gos-initiativ nu som han gjorde innan. Men om  hans människa
lägger lite extra krut på goset så kommer det nog bli som förr igen. Han
visar gärna glatt hur duktig han är på att hoppa genom att storstilat hoppa
över ben, mattkanter och annat i hans väg. Morgan kan bli lite nervös när
han märker att man vill honom något, men tar man det bara väldigt lugnt så
sitter han kvar och låter sig bli upplyft. Han älskar sånna där mjölkgodisar
och kan säkert lära sig både det ena och det andra tack vare detta :) Han
älskar att gå på upptäcksfärder i våran tvåa med Tegan, damen som han har
vart förälskad i sen de kom. Jag ska testa att ta ut honom i sele inom kort.

Tegan är det bestämda, charmiga busfröet i familjen! Hon är fantastiskt
modig och drar sig inte för något, hon har tex redan besökt köksbänken
ovanför sin bur ett flertal gånger och kastat ner saker därifrån som hon
inte tyckte stod rätt. Hon klättrar/hoppar upp på allt, böcker i bokhyllan,
ryggstödet på soffan och hon är grym på att klättra på galler….även
lodrätt sådant… Hon kan ibland tycka att köket är lite för litet när de är
där inne och vill gärna undersöka världen längre bort hela tiden. Hon är
grymt smart och krafsar helt enkelt på dörren så vi ska komma och släppa ut
henne, vilket vi såklart gör, hon är oemotstådlig! Jag testade att ta ut
henne i koppel i snön och det gick jättebra, hon tyckte det var spännande
och var helt orädd, undersökte buskar och bet ner dem lite. Hon var mycket
duktig i koppel trots att det var första gången! När hon kom var hon rädd
för händer och bet dem gärna om man närmade sig. Nu lägger hon ner huvudet i
backen om ber om gos så fort man kommer med handen. Ibland har hon inte tid
att gosa med en och då går hon helt enkelt därifrån. Hon är mycket bestämd
med hur man behandlar henne, så länge man själv är lugn och klappar henne
lugn innan man ska lyfta henne tex är hon jättego tillbaka och låter sig bli
lyft. Men att bara ta henne rakt upp och ner går inte!
Det bästa hon vet är äventyr och gos och mys, ju mer man klappar ju mer
myser hon, mys-tuggar och lägger sig tillslut ner hela hon med huvudet i
backen. Hon älskar också mat! Favoriten är bladpersilja. Vi trodde ett tag
att hon var gravid men vi hade fel, hon är bara ovanligt matglad med mycket
rörliga tarmar :)

Rapport från jourhemmet 22/1-11:
Åh vad de längtar ut i ett hägn nu kaninerna! Speciellt Tegan som absolut inte nöjer sig med ett stort kök att bo i! Nej, hela världen ska utforskas och erövras. Morgan är lycklig så länge han är med Tegan och är redo att erövra världen med henne.

Tegan har hittat sin favoritplats nu, på fönsterbrädan bakom en gardenia (som de faktiskt inte äter på!). Hon gillar när fönstret står lite öppet så hon kan sitta och snusa på ute-världen. De bor lösa tillsammans i det kaninsäkrade köket och får hoppa runt i lägenheten under uppsikt när vi är hemma.
Det är fint att studera deras rutiner, de sover alltid på samma plats på en speciell matta i köket, varje natt. De är rumsrena och går på låda, om man ställer lådan där de själva valt att ha den :)
De sitter ofta och putsar varandra och gosar, de sover alltid tätt intill varandra och är ett fint litet par på alla sätt! De har ett litet träd liggandes inne hos sig och det gillar de verkligen att gnaga på och äta av och hoppa över. Tegan har också grävt fram ett bo inne i soffan som hon ibland inreder med halm. Men tänk så mycket bättre om de fick gräva gångar i jorden på riktig!

Tegan är en väldigt bestämd och orädd dam somsagt, hon drar sig inte för att tex ta mat som Morgan äter på och springa iväg med den själv. Ibland får Morgan ett tjuvnyp om hon är på surt humör.
De har aldrig bråkat utom häromdagen då jag tog hem en till upphittad kanin från polisen, en ung okastrerad hanne. Då blev det liv i luckan! De ville båda bita den lille stackaren och började nypa varandra upprepade gånger i tumultet. Lyckligvis hade jag dem och den nya på varsin sida av ett galler, men det fick mig att inse att en introduktion av en ny kanin till dem måste gå i små steg under en tid.
Så fort nykomligen flyttades ut ut köket var lugnet återställt! Jag tänker att detta beteende säkert blev förstärkt av att de bor på en begränsad yta där de inte riktigt får komma till sin rätt. I ett stort hägn finns de plats för alla att vara där de vill vara och gå undan om de behöver!

Tegan och Morgan är verkligen två mycket charmiga kaniner med så mycket livsglädje och så mycket mer nyfikenhet på livet och världen än den som de får utlopp för i ett 10 m2 stort kök! De är båda trevliga och intresserade och kommer alltid och puttar på ens ben när man lagar mat. De är intresserade av allt som händer och så sociala att när de är lösa i lägenheten gillar de att hänga i samma rum som människorna hänger i. Öppnar du ett skåp kan du räkna med att ha en kanin där inne inom några sekunder :)
Min vinthund är de mycket nyfikna på, ställer sig på bakbenen för att nå upp att nosa på hennes nos, följer efter hennes svans när hon går i köket. Ibland lägger hon sig i halmen i deras lådor och då kommer de gärna fram och nosar henne i pälsen och vänligt kollar in vad hon är för en långbent krabat. Dessa guldklimpar är så fantastiskt mysiga, roliga och sociala kaniner!

De snusar mot våren i sitt fönster och hoppas på att det finns ett fint hägn någonstans där de kan få flytta in snart!