Kommentarer till Ett djurhem är inte en soptipp för djur

Av: K

Sun, 08 Jan 2012 01:50:47 +0000

Förstår också hur ni tänker, men måste ändå säga att jag tycker att det finns fall där man som djurägare inte har något val och där det känns väldigt tråkigt att bli kallad oansvarig djurägare…
Sitter själv i en mycket svår situation där min nyfödda son är allergisk mot våra älskade katter (som vi tog hand om då de hotades av avlivning). Har letat runt i hela vårt kontaktnät och lagt ut annonser, men har inte fått något napp.
Då vår son även är förtidigt född och väldigt känslig så KAN vi inte ha kvar katterna då han riskerar sin hälsa.
Vi har verkligen försökt ge våra katter ett nytt hem, men situationen börjar minst sagt bli ohållbar, då de tvingas vara ute nästan jämt och ändå reagerar vår son då vi varit ute och tagit hand om dem.
Löser det inte sig väldigt snart så har vi inget annat val än att ta bort dem, vilket känns fruktansvärt!
Om ni har möjlighet att hjälpa oss så är vi ytterst tacksamma, men förstår också att det finns fler katter som är i behov av hjälp.

Mvh
K

Av: Lena

Lena — Mon, 02 Jan 2012 21:05:29 +0000

Hej!

Jag tycker att det är märkligt att hävda att du älskar dina katter och samtidigt överväger att döda dem eller sätta ut dem i skogen eftersom de förstör din lägenhet. Jag förstår inte heller hur viljan att hjälpa några medför en skyldighet att hjälpa alla. Jag anser att alla människor har lika stor skyldighet att hjälpa de djur som kommer i deras väg, och att starta ett djurhem är just att ta sitt eget ansvar, inte att befria andra från sitt. Den som en gång tagit sig an djur har också ansvaret för dem hela deras liv. Tro mig, det är inte svårare för en privatperson att hitta hem till två katter än för ett djurhem. Det är precis tvärtom.

Den verklighet som vi som arbetar med omplacering blir slagna av handlar absolut till stor del om hur oansvariga och egoistiska många djurägare är. Men om jag ligger vaken om natten och tänker på de djur som far illa, så är katter med allergiska ägare inte det som hamnar högst upp på listan. Ta och kolla hos en läkare om det verkligen är kattallergi, fundera på vad det är som gör att katterna förstör lägenheten och försök ge dem något annat att göra, och ge omplaceringsprocessen mer än några veckor. Det är väldigt sällan vi omplacerar katter på kortare tid än flera månader.

Hoppas du hittar ett verkligt kärleksfullt hem åt dessa katter!

Mvh Lena, Tigerharen

Av: J

Sun, 01 Jan 2012 22:56:31 +0000

Håller med det ni försöker säga, men måste ändå påpeka det hela.
Jag har själv två katter som jag inte kan eller orkar ha kvar, av bland annat allergi, arbetstider och ändrad livssituation. Min ex. sambo ville ha katterna från början, och jag kände inte till min allergi förstän det bröt ut för ett tag sedan och nu när hon har flyttat så kan ingen ta katterna förutom jag, som då får sitta här med dem trots att jag är allergisk eller aldrig är hemma, vilket leder till att de förstör lägenheten på olika sätt… När man har haft ute annonser i flera veckor och ingen ringer så är det inte så lätt, man kan ju inte själv ha kvar dem och jag vill absolut inte avliva dem eller bara ”sätta ut dem i skogen” (vilket har kommit i mina tankar flera gånger).

Det är ju faktiskt ingen som har tvingat er att starta eran organisation, och ingen som har tvingat er att ta emot djur, hur mycket ni än älskar dem. Men när ni säger att ni kan ställa upp så kommer folk att ringa… Frågan är vem som är oansvarig då egentligen, de personer som FAKTISKT behöver akut hjälp (som jag) att få vidare sina älskade husdjur till ett nytt hem där de kan ha det bättre eller de som säger att de kan hjälpa till, men inte ”orkar” göra det helt plöstligt när verkligheten ger dem en smäll i ansiktet? …

Av: Fatima

Fatima — Thu, 13 Oct 2011 15:05:58 +0000

Fantastisk text! Kan förstå frustrationen i att inte kunna hjälpa alla och att ni måste ”sätta ned foten”. Själv möter jag många som rynkar på näsan åt att jag numera har tre katter hemma, vilket jag inte trodde var så ovanligt. Bristen på empati och förmågan att blunda för djurens rättigheter hos så extremt många människor förbluffar!

Av: Lina Strindlund

Lina Strindlund — Thu, 06 Oct 2011 00:49:23 +0000

Förstår att det känns urjobbigt för dig rebecca, och din kompis som är allergisk!

Men kanske kan katterna bli utekatter? Då blir det mindre allergener inomhus. bara ett tips dom ev kan funka…

kramar / en annan djurvän

Av: Linda

Linda — Sat, 09 Jul 2011 14:29:37 +0000

Förstår hur du resonerar map omplacering av djur.

Själv har jag valt de djur jag har men får ofta ta hand om andras djur pga att jag inte tycker om att se dem gå utan vatten, mat och skötsel.

Min ståndpunkt är att inte ta djuren som mina egna utan försöka få ägaren att hitta en bättre lösning alternativt avlivning.

Avliva djur är inget roligt, men det är ännu hemskare om djuret istället blir dumpat och svälter ihjäl. Krasst sett så lider djuret mindre av avlivning än av misskötsel.

Av: Brandis

Brandis — Thu, 12 May 2011 10:29:13 +0000

Mjau Läste Eran artikel men funderar
jag är ju en av Era små älsklingar
har de underbart med min matte
o min bror som var här innan mig
Själv skulle jag ju blivit på ett katt hem
heldre än att jag skulle bliva avlivad
kanske är det så många mattar-hussar tänker
Ni gör ett Fantastikt jobb o lämnar bort djuren
o vet att djuret kommer att ha de bra
hos Någon annan

tass Brandis

Av: Rebecca

Rebecca — Wed, 11 May 2011 12:16:27 +0000

Hej!

Ville bara säga att jag befinner just i en svår livssituation, har varken någon eget boende eller jobb efter tråkig men inte självald situation men jag kämpar på trots det, bor tillfälligt hos en vän, med tre katter som min ex sambo lämnade efter sig, katterna var hennes.
Jag tog an katterna för jag tycker tycket om djur
och ville inte att de skulle avlivas men tyvärr så kan jag inte ha de kvar de här för min vän har astma och hon har blivit sämre sen katterna kom hit och det är jättejobbigt för mig med som kämpar på och vill komma på fötter så inte behöver de bort katterna men har försökt med olka lösningar inte ens tillfälliga har gett svar.
Jag gör inte det här för jag inte vill ha kvar katterna eller för nöjes skull,är ledsen varje dag för jag älskar de jättemycket och behöva se de lida. va rädda och vantrivas.
Det gör ont att vissa människor anklagar och stämplar oss alla som verkligen älskar katter vi har i samma kategori att vi är hemska människor som bara tänker på oss själva men inte tänkte jag på mig själv som tog an katter från min ex som både dumpade katter och sen slängde ut mig.

MVH
Rebecca tjejen som älskar katter

Av: Anna

Anna — Mon, 11 Apr 2011 21:05:53 +0000

Mycket bra skrivet och kan bara instämma med tidigare inlägg. Vi har själva 4 katter och f.n. 3 jourkatter trots att vi har allergi i familjen. Det går alldeles utmärkt att leva med katt trots allergi precis som pollenallergiker kan gå utomhus på våren. Det gäller bara att vara beslutsam och ta till de hjälpmedel som finns i form av mediciner, luftförbättrare och omaket att vädra och byta sängkläder ofta.

Då vårt samhälle går mer och mer mot konsumtion som livstil och ”slit och släng” mentaliteten slagit igenom på många områden verkar tyvärr våra husdjur drabbas också. Jag tycker det borde vara obligatoriskt med chipmärkning, kastrering och ”husdjursskatt” så skulle folk tänka sig för några ggr innan de skaffade ett djur.

Har tre underbara katter från Tigerharen som jag tog hand om tillfälligt och som numera är permanenta familjemedlemmar. Dessa skulle vi aldrig göra oss av med oavsett vilka vägar livet leder oss på. De är lika mycket indiver som vi människor och bör ses som sådana och inte tillfällig förströelse!

Av: Katarina

Katarina — Wed, 22 Dec 2010 19:42:59 +0000

Mycket bra skrivet!

Otäcka trender som skapas.

Jag befinner mig i en liknande situation. Har nog många gånger hamnat i detta dilemma, då jag har löst situationer, ofta med katter, gällande just att katten inte kan vara kvar i hemmet därför att…. Visst gör man det för djurens skull, men … (Och blir sedan sur på mig själv därför.)

Jag har börjat kräva att vissa kostnader betalas.

Kattstallet i Åkeshov tar kompromisslöst 1.900 kr. för att ta emot en katt av privatperson. (Om det finns plats dvs.)

Jag jobbar med personer med psykiatriska funktionsnedsättningar. Många skaffar djur och är mycket dåligt förberedda. Jag har funderat på en att hålla en kurs i djuägande på jobbet: Vad innebär djurägande ur olika perspektiv; moraliskt, etiskt, ekonomiskt, juridiskt etc.

Men har inte kommit längre än tankestadiet.